Förra veckan var det dags för ett farväl. Ett farväl till någonting som varit med mig hela livet. Till de som varit med mig genom alla skeden i livet. Som har gjort mig lycklig från dag ett. Till de som funnits där under alla vinster och förluster och som kommer att leva vidare resten av livet.

Tack Kent, för att ni funnits där när min första katt dog, för att ni fanns där under mina första förälskelser, för att ni fanns där för att dra mig upp när allt var svårt. Tack för att ni tog mig genom tonåren, att ni hjälpte till med osäkerheten och gav styrka, tack för att ni fanns där genom allt. När jag träffade min livs kärlek, när jag gjorde mina svåra val i livet, när jag gifte mig, när jag fick min dotter. Tack för att ni alltid funnits. Och tack för en underbar sista spelning som tog mig genom alla dessa skeden i livet en gång till och fick mig att förstå hur lyckligt lottad jag är och vilket fantastiskt liv jag levt hittills.