Ett-års fotografering?

Nu är ju liten mer än 9 månader, så det känns ju lite aktuellt att faktiskt tänka på 1-års fotograferingen, och såklart vill jag avsluta den med smash the cake. Men vart tusan ska man vända sig för att få de där bästa, bästa bilderna? Eller egentligen, vart finns bäst möjligheter att göra det i sommar? Jag menar, vi kommer ju kladda ner en hel studio, alternativt köra fotograferingen uppe vid Kåsjön. Sen är jag ju rätt picky, känns det inte rätt kan jag ju lika gärna göra det själv.

Har ju aldrig gjort detta innan, så jag vet inte riktigt hur jag ska tänka och vad som är viktigt? Någon som har några tips?

37+6.

Idag har denna lilla fisen funnits precis lika länge utanför som inne i magen. Det firades med en sväng på stan och museum med mormor. En supermysig dag helt enkelt där vi flydde regnet.

Vi tittade på en utställning om Göteborg förr i tiden och lite vikingar. Men bäst tyckte nog Cleo om kartorna som lös och speglarna. Nästa gång besöker vi nog barnens museum också och busar runt där, men idag var det fullt med små som sprang runt.

Nu kan hon stå själv med lite hjälp och promenerar snabbt och galant runt om man håller henne i händerna. Allt går så fort nu! Det är läskigt. Snart kommer hon rusa runt här hemma.

Inte en lugn stund här hemma!

Kvalitéten på mina bilder går helt bort nu, kameran är fortfarande trasig så vi får göra det bästa av saken. Jag spenderar den mesta tiden på jobbet nu så det blir inte lika mycket äventyr för mig och Cleo.

Men här hemma är det fullt ös hela dagarna och kvällarna, hon upptäcker helt klart världen och blir större för var dag. Numer ålar hon sig inte längre utan tar riktiga krypsteg, vilket gör att det tar två sekunder för henne att ta sig in i köket och man måste alltid passa. För hon vill gärna krypa ner från saker dessutom. Och katterna får inte mycket ro. Dessutom har hon börjat ställa sig upp mot oss och försöker dra sig upp mot annat. Livsfarligt då hon bara släpper och ramlar efteråt. Det är nu man börjar få en blåslagen bebis eller?!

Helt plötsligt dök detta upp en dag, lillskiten som alltid vägrat napp fick tag på den själv och bestämde sig för att stoppa in den i munnen och krypa runt med den. Sådär bra när man snart är i avvänjningsfasen. Men kanske är bra för mig, då kanske hon ger upp amningen lite så jag kan få min energi tillbaka?

8 månader

Kan ni fatta?! Denna bråkstaken är nu 8 månader, det är bara 4 månader tills hon är 1 år! Tänka sig att jag är mamma till en knubbis på nästan 10 kg och hela 70cm. Som dessutom är helvild! Snart är jag inte ens mamma till en bebis längre!

Utöver inatt så är hon min bästa vän och mitt största fan, eller efter bråket inatt var hon världens lyckligaste när jag höll om henne och pussade på henne var vi bästa vänner igen. Världens lyckligaste var hon på ett ungefär då och somnade om leendes. Jag var inte lika nöjd för jag skulle ju upp och jobba! Men nu är det ledig helg och jag är hemma från jobbet så nu blir det två heldagar med mitt hjärta.

Nu släpper jag lös dessa två.

Nu lämnar jag strax dessa två tokar hemma. Det är min bästa lycka att se dem busa ihop. Hur det kommer gå för mig återstår att se. Saker och ting är ju inte riktigt så som jag förväntade mig nu när jag skulle komma tillbaka. Hade jag vetat detta hade nog jag och Cleo haft en fin sommar ihop först. Men nu får Seb sommaren med lillan och jag får inte se henne så mycket tyvärr. Mest tar det nog på mig. Och de kan ju faktiskt åka in till stan om jag behöver lite kärlek.

Bilderna är från när vi busade i Slottskogen förra veckan, eller busade och busade. Vi skyndade oss igenom. Det var strålande sol hemma så vi tänkte hälsa på pingvinerna. Men i Slottskogen var det iskallt och disigt. Lunch och mys blev inte av utan vi åkte hem igen efteråt.

“Hon kommer kanske avsluta sitt liv för att hon är ensam!”

Nu ska jag berätta om något av det sjukaste jag hört. Fick alltså detta sagt till mig när jag satt på Vårdcentralen i lugnan ro och försökte få Cleo att somna. Bredvid oss satt en tant och hon ville helt klart småprata. Det hade inte jag någon lust med, men det fattade inte hon. Hursom, svarade lite kort på vad hon sa och inte mer med det. Tills hon frågade mig om Cleo var min första och sedan när vi planerade syskon.

Snällt svarade jag att vi inte planerar några syskon (eh, hon är 7 månader låt mig vara) och att det helt enkelt var för att jag inte hade någon lust med en till. Hon var nämligen väldigt nyfiken på varför vi inte skulle ha fler barn. Inte för att hon ens har med det att göra. Förstår verkligen inte varför någon har med någon annans barnafödande att göra!

Hursom. Inte mer med det förrän hon börjar prata igen och säger att jag nog ska tänka om. Att jag kanske ska skaffa ett syskon ändå. För min lilla tjej kommer bli så ensam, hon kommer inte ha någon att prata med. (Inte för att vara sådan, men jag pratade väl inte så mycket med mina syskon när jag var mindre heller. Mer än att gadda ihop oss.) Ingen som kan trösta henne (igen eh?!) så då kanske hon väljer att avsluta sitt liv.

Precis då ringde min mamma för att se hur det gick, och sedan fick jag komma in för att ta prover. Så jag han bara svara henne att det nog inte var så troligt och det sista hon säger är att alla gör ju som de vill.

URSÄKTA MIG MEN VAFAN?! Vad är det för fel på folk? Jag blir fan förbannad. Skulle mitt barn begå självmord för att jag valt att inte skaffa syskon till henne? Vem är den jävla kärringen att uttrycka sina egna känslor kring någonting till mig? Jag är den som ska föda syskonet, jag bestämmer om jag vill göra det. Dessutom kanske jag inte ens kan skaffa ett till barn, men det kanske jag inte vill säga till kärringjäveln utan jag väljer att säga att jag inte vill. Jag kanske egentligen är jätteorolig för att Cleo ska bli ensam och ledsen över att jag precis fått veta att hon inte kan få syskon.

Inte för att det egentligen spelar någon roll, men ingen vet vad någon annan har i bagaget. Alltså ska man inte lägga sin näsa i blöt. Rätt åt henne att hon fått bäckenbråck eller vad det var. För sådant säger man inte.

Min supergulliga skitunge som definitivt kommer att överösas av kärlek och liv så länge jag lever.

Idag är vi då inte sams

Alltså, vad händer med mitt barn? Vi är just nu bittra fiender. Okej lite överdrivet men denna ungen är just nu inte rolig alls. Tror jag hinkat två liter kaffe redan idag. Och klockan är inte ens halv 10. Som ni förstår har jag inte fått sova mycket.

Just nu är det lite lugn och jag funderar på att vi ska ta oss ner till öppna förskolan på sångstund. Så Cleo får se lite andra barn och vi sedan kan ta tag i det jag har att göra. Lite jobb och fix hemma står på agendan.

Inatt däremot, oj vad jag har fått påminna mig om att hon egentligen är en solstråle! En sådan på bilden. Hon somnade fint och sov gott, tills vi skulle sova. Då vaknade monstret till liv. Skrik och panik var på besök. Det har velats snuttas hela natten och när hon inte gjort det har hon i sömnen vridit och vänt sig, sparkats och slagits. Tror ni denna morsan fått någon sömn alls? Ca två timmar. Vi får hoppas att det går över tills jag börjar jobba, annars kan jag inte lämna många garantier på att någon får rätt färg på sin foundation.

7 månader

Tiden springer iväg. Nu är lilla apan hela 7 månader. Hon blir mer och mer person för varje dag som går. Ständigt utvecklar hon nya fantastiska egenskaper. Och gnäller. Nu gnäller hon en hel del, men så växer ju tänderna på henne så det är inte så konstigt.

Idag var vi och tittade på en förskola till Cleo, vill se lite hur det är på de jag funderat på. Vill veta vad de går för och hur jag känner med personalen. Men det är svårt. Vad ska man titta efter? Jag går mycket på magkänsla och tror vi hittat någorlunda rätt. Ska besöka en till i området på måndag då de har lite olika sätt att jobba på här i området. Men det är ju inte säkert att vi får någon vi valt tyvärr. Hon kommer ju hamna ganska långt bak i kön så det kan ju gå hur som helst.

Men den vi var på idag verkade så bra, det var frihet för barnen att ta egna beslut, engagerade pedagoger som varit där länge och arbetat. De såg ut att trivas och barnen verkade tycka allt var bra. De hade gympa och var ute mycket och åt frukt. De hade inga stänga avdelningar utan man fick vara med de man ville och trivdes med. Så bra! Dock hade de inte så många småttingar, eftersom det är 1-5 avdelningar. Men då blir man inte utan vänner och lämnad kvar om man har otur. Dessutom fick vissa av de mindre vara med de äldre om de hade sina kompisar där. Hur bra?! Nu har vi en kvar att titta på, vårt förstahandsval som vi tittar på nästa måndag. Det är en 1-3 och 3-5 förskola. Så då kan vi se på skillnaden.

Första tanden

Igår upptäckte jag att det såg lite annorlunda ut när Cleo skrattade. Jag såg något som såg ut som ett litet riskorn i tandköttet på underkäken. Kände efter och där var något vasst. En liten tand hade dykt upp. Min lilla bebis har fått sin första tand.

Lillskruttan är inte allt för intresserad av att visa den men den är där. Det förklarar också varför hon gnagt lite extra på allt, varit extra gnällig och snorig. Det förklarar kanske till och med att hon varit helt kallsvettig. Den där tandsprickningen är ju inte snäll mot de små. Hade jag vetat att det var det hade jag nog gett henne mer fryst puré i nappen. Men vad ska man göra?

Ikväll ska jag på världens skönhets event på Hotel pigalle, så det lär bli en hel del snapande (granbergsara) och instastory (saraglavin_) att bjuda på. Haka på där!

Fy fan för alla föräldrar som inte vill vara med sina barn!

Jag blir så jäkla förbannad på alla dessa föräldrar som skaffar barn och sedan inte vill umgås med dem! Det är ju helt ofattbart att man sätter ett liv till världen för att sedan faktiskt vara med detta livet mest hela tiden för dem. Föräldrar fuskar med tiderna på förskolan och ser första bästa möjlighet att få gå på stan själva, gå ut och festa lite och överge sina barn.

I alla fall om man ska tro Jessica Lotorn (och många fler, för detta är ett ämne som dyker upp rätt ofta). För hon känner tydligen hur många som helst som gör allt för att slippa vara med sina barn, vilket hon snällt upplyser om i en debattartikel hos expressen . Där klagar hon på att hon hela tiden hör hur folk pratar om egentid och hur trött hon är på det, att det inte är någonting man kan förvänta sig de 10 första åren.

Jag själv skulle vilja träffa de där föräldrarna som hon verkar tycka visar på majoriteten, för jag känner inte en enda förälder som inte vill vara med sina barn. Och då är jag fortfarande så pass ung att jag kommer ihåg lite av min barndom och kan prata för mina vänner föräldrar också. Det enda jag ser är ett pusslande, att få till allt det där som livet innefattar och samtidigt få spendera så mycket ledig tid med sina barn som möjligt. Visst vill de flesta kunna gå ut en fredag, på lite afterwork och umgås med våra vänner. Eller som vi, för att få 2 timmars egentid för att se nya Star Warsfilmen innan den slutade gå på bio. Vi fick alltså väna till sista veckan den gick för att jag skulle känna mig redo att ha barnvakt. Och många, många jag känner har inte det om de absolut inte måste. För de uppskattar tiden med sina barn.

Det är ingen som flyr. På sin höjd kan jag höra om någon som tar en extrasväng förbi affären och springer in där, hämtar ett paket eller liknande på vägen till förskolan. Detta för att det ökar kvalitetstiden de får med sina barn. 10 minuter mer på förskolan för att få två timmars mer kärlek hemma.

Nej, vet du vad Jessica, jag förstår att du känner dig extra duktig när du sitter i soffan och häller i dina barn nyponsoppa och berättar för dem att du faktiskt skaffade dem för att umgås med dem. När du berättar för dina barn att de andra barnen som är längre på förskolan, de har dåliga föräldrar som inte vill vara med dem. Och de barnen som får går på förskolan hela sommaren har de absolut värsta föräldrarna. Jag förstår verkligen att du känner dig extra duktig och lite bättre än andra då. Men det är du inte, för du kan uppenbarligen inte sätta dig in i andra familjesituationer eller se att det finns de som inte lever ett medelklass Svensson liv.

Du är inte extra speciell eller unik som prioriterar dina barn framför allt annat. Det är snarare så att du är väldigt, väldigt, väldigt mycket precis som alla andra.

#nouw30daychallenge #barn #förskola #mammablogg #egentid