Stödgördel från Minimundus

Som ni sett har ju min mage totalpoppat och jag har med det känt mig helt katastrofalt tung och haft riktigt ont. Som att min kropp inte kunnat lyfta upp magen själv. Fick ett tips från en annan härlig septembermamma om att Minimundus hade en stödgördel på rea, för ynka 65kr. Så gott som gratis!

Jag visste ju inte om det skulle hjälpa då de flesta är anpassade främst för att hjälpa foglossning, och det har jag som tur är blivit besparad från. Men den hjälper! Nu fick jag visserligen den med posten idag, men när jag tog på den kändes det som att hela kroppen blev lättare. Det ömma i magen blev direkt mindre så vare sig det hjälper under dagen eller inte så underlättar den verkligen nu på kvällen. Sä alla ni som mest känner er tunga och letar efter något som kan tänkas lyfta magen, det här är vad ni letar efter! Helt klart!

Tillägg efter graviditeten!

Denna gördel var verkligen drömmen, alla som känner sig stora och tunga borde verkligen köpa en. Och då inte en mot foglossning då de inte alls verkar hjälpa mot detta problemet, utan en som är lite som en push up för magen. Jag använde den varenda jobbdag och lite till och det underlättade verkligen min vardag.

Wedding pics

Tänk att vi nu nästan varit gifta i en månad, det är helt sjukt! Det känns som vi träffades igår, och samtidigt kan jag inte minnas hur det var innan jag och Seb kände varandra. Vi har ju visserligen känt varandra ett tag, men vem hängde jag med innan? Vad gjorde jag ens?

Inte för att det egentligen spelar någon roll, för nu är det vi. Och här kommer några bilder från bröllopet, fler kommer säkert dyka upp med tiden och självklart närbilder på smink och hår om jag får tag på det. Håret var för övrigt väldigt lätt att göra, ska visa er det någon dag också!

I väntan på att min kära fästman ska dyka upp!

Innan vi gick in till rådhuset och ställde oss i kö för att få vigseln gjord.

Tack till min finaste Mini som fotade bröllopet åt oss! (Och som av någon anledning raderat alla bilder där hon är med)

90 days left!

​Bild från helgens härliga spelning med Håkan Hellström. 

Fick mitt straff dagen efter när jag vaknade skrikandes av vadkramp dagen efter och har haft mer eller mindre kramp sedan dess. Helt sjukt. Men vad ska jag göra? Försöka få i mig lite mer magnesium och kalcium hoppas det fungerar!

Inte bara är det 90 dagar kvar nu, vi går också in i tredje trimetern och tyckte jag inte att jag lagt på mig tillräckligt så ska tydligen den stora smällen för både mig och lillan komma från och med nu. Dags att svullna rejält i värmen helt enkelt.

Redan nu förbereder den lilla sig för födseln och kan till och med ta intagit rätt position och vänt sig nedåt, så nu gäller det att se upp med revbenen för denna lilla damen sparkar på rejält. Dock kan hon vända sig runt lite titt som tätt ändå då det är ett bra tag kvar tills hon behöver fixera sig. Hon övar sig för fullt på allt som komma skall, men framförallt är det andningen hon övar upp så den går galant när hon väljer att titta ut.
Läs hela inlägget!

Graviditeten – 90 dagar kvar!

Var på Håkan Hellström på Ullevi i helgen, och ståplats tyckte jag var bra. Fick mitt straff dagen efter när jag vaknade skrikandes av vadkramp och har haft mer eller mindre kramp sedan dess. Helt sjukt. Men vad ska jag göra? Försöka få i mig lite mer magnesium och kalcium hoppas det fungerar!

Bild från helgens spelning med Håkan Hellström på Ullevi.

Tredje trimestern

Inte bara är det 90 dagar kvar nu, vi går också in i tredje trimetern och tyckte jag inte att jag lagt på mig tillräckligt så ska tydligen den stora smällen för både mig och lillan komma från och med nu. Dags att svullna rejält i värmen helt enkelt.

Redan nu förbereder den lilla sig för födseln och kan till och med ha intagit rätt position och vänt sig nedåt. Så nu gäller det att se upp med revbenen för denna lilla damen sparkar på rejält. Dock kan hon vända sig runt lite titt som tätt ändå då det är ett bra tag kvar tills hon behöver fixera sig. Hon övar sig för fullt på allt som komma skall, men framförallt är det andningen hon övar upp så den går galant när hon väljer att titta ut.

För många har jag nämnt att jag sover riktigt dåligt och det beror dels på att hon redan fått till sina rutiner. Dessa involverar att vakna klockan 5 varenda morgon precis som mamma när hon var liten. Hon är dock rätt aktiv på kvällarna också, så vi får se vart detta slutar. Nu har hon också vant sig vid min röst, och några röster till kan jag nog tänka mig. Och dessutom Håkans sång, när hon hör lite bättre får hon också lyssna på Bruce med mamma och pappa! Och vad gäller sovandet så har hon redan nu börjat drömma, det är lite häftigt. Så kanske vaknar hon tidigt för att det är något läskigt hon drömmer om. Vilken tur att hon fortfarande är skyddad i min mage.

Sammandragningarna

Vad gäller mina sammandragningar är de fortfarande rejält bråkiga. Men de är bättre och jag tror det beror på att jag jobbar mindre och att jag helt enkelt tar det betydligt lugnare. Vi får hoppas det i alla fall, så att de håller sig på denna nivån och inte kommer tillbaka förrän det är dags.

Någon som har testat gravidmassage? Funderar på det för att få sammandragningarna att släppa ytterligare och även för att försöka motverka fler sendrag och vadkramper!

Vecka 27 – under 100 dagar kvar!

Tiden rusar iväg, nu är snart väntan över och vi har passerat nästa milstolpe som många brukar räkna. 100 dagar till BF. Det är så häftigt, att om mindre än 100 dagar får vi träffa våran lilla alien. För det är ta mig tusan vad det är, det bökas och sparkas. Hon kämpar på för fullt där inne och vissa gånger gör det till och med ont när hon säger ifrån. Kanske är det för att mina sammandragningar fortsätter att ömma och att jag är extra känslig i livmodern eller så är det för att det är en väldigt stark tjej där inne?

Denna blogg har blivit flyttad, för att se hela inlägget följ länken !

Gravid vecka 27 – mindre än 100 dagar kvar!

Tiden rusar iväg, nu är snart väntan över och vi har passerat nästa milstolpe i denna graviditet. Nu i vecka 27 är det mindre än 100 dagar till BF. Det är så häftigt, att så snart får vi träffa våran lilla alien. För det är ta mig tusan vad det är, det bökas och sparkas. Snart kommer hon spräcka min lilla (heh) mage och komma ut. Hon kämpar på för fullt där inne och vissa gånger gör det till och med ont när hon säger ifrån. Kanske är det för att mina sammandragningar fortsätter att ömma och att jag är extra känslig i livmodern eller så är det för att det är en väldigt stark tjej där inne?

Det är väldigt häftigt att känna när hon bökar runt och att jag faktiskt kan lägga handen mot magen där hon trycker och ha lite kamp mot henne. Eller om inte annat mysa lite med henne om det känns som det är ryggen som ligger mot magen.

Vecka 27

Denna lilla snuttan har vuxit till sig rejält och är nu upp emot 37 cm lång, kan ni tänka er att det får plats något sådant i magen? Hon kan nu vara bara 10 cm från hur lång jag var när jag föddes och väger runt ett kilo. Hon är en stor flicka, som kommer växa till sig rejält nu när hennes mål är att verkligen lägga på sig och komma över allt sitt gosiga babyfett.

Förra veckan var vi hos barnmorskan och mätte och lyssnade, hon låg fint inom normalkurvan och hade hjärtslag på runt 150 slag/minut. Min puls har också gått upp lite, och kanske är det därför jag mår lite bättre? Är visserligen väldigt trött fortfarande, men tror det mer beror på att jag har ont än på hormonerna som tidigare. Fast kanske inte så konstigt att vara trött när det är en liten människa som växer och frodas där inne, och snor all min mat jag äter. Men det sägs att man ska må ganska så bra nu, vilket jag hoppas. Jag klarade ju av en sväng till andralångdagen i helgen, vilket dock förvärrade mina sammandragningar en del. Men vi hoppas också på att överleva en härlig kväll på ullevi på lördag då bebis ska gå på sin första riktigt stora konsert.

Viktiga saker som händer under denna veckan är att lillan öppnar ögonen och ligger där inne och fladdrar med sina ögonfransar, vilka jag hoppas hon ärvt av min kära make, då han har betydligt längre och fylligare än mig. Dessutom kan hon börja känna smak, men än har hon inte hickat av all stark mat, däremot har jag märkt att hon reagerar lite på kaffe. Men mest att hon sparkar lite mer.

Hur som helst känns det som att jag ska explodera vilken sekund som helst. Men vad ska man göra?!

Spara

Weddingday – snapshots

Oh shit, nu är jag fru. Det ni. Gift med den bästa i hela världen. Men några bilder har jag knappt ännu. Men de kommer, tills dess får ni nöja er med alla snodda snapshots från kvällen. Älskade vänner och familj, fina personalen på Simba – tack som tusan för ett fantastiskt bröllop!

Hade köpt en drömklänning, men magen kom lite i vägen. Så det är tur att vi ska ha en monsterfest nästa år då den kommer passa igen. Denna härliga, enkla klänning hittade jag på H&M, från deras coachella kollektion.

Week 24

Lillan växer så det knakar och hon lever verkligen livet inne i magen. Det är en riktigt mäktig, om än lite alienlik, känsla att känna alla sparkar och knuffar när hon simmar runt. Men det går inte att ta miste på att det är en liten vilde där inne. Hon är inte still mycket, och ibland är det till och med obehagligt. Fast det var väl ingen, utom kanske jag då, som förväntade sig att hon inte skulle bråka med mig och ge mig utmaningar att bita i?

Hur har det gått sedan sist?

Följ länken till min nya blogg för att läsa resten, följ länken .

Vecka 24

Gravid vecka 24

Nu har vi kommit så långt som till vecka 24 av denna graviditeten. Lillan växer så det knakar och hon lever verkligen livet inne i magen. Det är en riktigt mäktig, om än lite alienlik, känsla att känna alla sparkar och knuffar när hon simmar runt. Men det går inte att ta miste på att det är en liten vilde där inne. Hon är inte still mycket, och ibland är det till och med obehagligt. Fast det var väl ingen, utom kanske jag då, som förväntade sig att hon inte skulle bråka med mig och ge mig utmaningar att bita i?

Hur har det gått sedan sist?

Jodå, ett akutbesök på Östra som inte resulterade något mer än att läkaren där tyckte att det var normalt att ha så ont att man ligger och vrider och vänder sig på golvet, och att det bara var att fortsätta leva som vanligt. Vilket jag inte gjort på veckor. Men som tur är var läkaren på MVC mycket vettigare, vi pratade lite och hon ville inte riskera någonting. Detta trots att inget var påverkat ännu och lillan inte visade tecken på att vilja komma ut ännu. Utan att det snarare var min kropp som satsade på det med kraftiga sammandragningar pga överansträngning så har jag blivit lite sjukskriven. Jobbar numer halvtid och kommer att göra det genom mina kritiska veckor. Ifall att, för vi vill ju gärna att hon ska stanna några månader till innan hon väljer att kika ut. Trots att jag ser fram emot att få träffa henne.

Riktigt tråkigt då jag älskar mitt jobb och trivs fantastiskt bra. Men hellre att få vara där lite färre timmar och sedan slippa att något händer så att jag får vara hemma helt.

Vecka 24

Nu är jag så långt gången att jag snart tagit mig genom 60%, det är alltså 115 dagar kvar tills bebis är beräknad. Hon har som jag sa vuxit till sig en del och är nu 28 cm, lika stor som en Chinchilla och väger lite mer än ett halvt kilo. Inte långt kvar nu tills hon lagt på sig till sin födelsevikt. Hon kämpar på med att utveckla sina lungor och har kommit så långt att det finns en chans att hon kan överleva om hon föds nu, en liten chans men ändå. Förstår ni hur stor hon blivit?! Hon reagerar på omvärlden och solljuset som nu kommer, hon gömmer ögonen och vänder sig troligtvis med ryggen mot solen om jag solar. En riktig liten mörkermänniska ännu.

Om man skulle se henne nu så skulle man se hur fantastiskt fin hon är, lite mager kanske, då hon inte lagt på sig fett riktigt än, men ansiktet är helt utvecklat nu.