Vecka 27 – under 100 dagar kvar!

Tiden rusar iväg, nu är snart väntan över och vi har passerat nästa milstolpe som många brukar räkna. 100 dagar till BF. Det är så häftigt, att om mindre än 100 dagar får vi träffa våran lilla alien. För det är ta mig tusan vad det är, det bökas och sparkas. Hon kämpar på för fullt där inne och vissa gånger gör det till och med ont när hon säger ifrån. Kanske är det för att mina sammandragningar fortsätter att ömma och att jag är extra känslig i livmodern eller så är det för att det är en väldigt stark tjej där inne?

Denna blogg har blivit flyttad, för att se hela inlägget följ länken !

Gravid vecka 27 – mindre än 100 dagar kvar!

Tiden rusar iväg, nu är snart väntan över och vi har passerat nästa milstolpe i denna graviditet. Nu i vecka 27 är det mindre än 100 dagar till BF. Det är så häftigt, att så snart får vi träffa våran lilla alien. För det är ta mig tusan vad det är, det bökas och sparkas. Snart kommer hon spräcka min lilla (heh) mage och komma ut. Hon kämpar på för fullt där inne och vissa gånger gör det till och med ont när hon säger ifrån. Kanske är det för att mina sammandragningar fortsätter att ömma och att jag är extra känslig i livmodern eller så är det för att det är en väldigt stark tjej där inne?

Det är väldigt häftigt att känna när hon bökar runt och att jag faktiskt kan lägga handen mot magen där hon trycker och ha lite kamp mot henne. Eller om inte annat mysa lite med henne om det känns som det är ryggen som ligger mot magen.

Vecka 27

Denna lilla snuttan har vuxit till sig rejält och är nu upp emot 37 cm lång, kan ni tänka er att det får plats något sådant i magen? Hon kan nu vara bara 10 cm från hur lång jag var när jag föddes och väger runt ett kilo. Hon är en stor flicka, som kommer växa till sig rejält nu när hennes mål är att verkligen lägga på sig och komma över allt sitt gosiga babyfett.

Förra veckan var vi hos barnmorskan och mätte och lyssnade, hon låg fint inom normalkurvan och hade hjärtslag på runt 150 slag/minut. Min puls har också gått upp lite, och kanske är det därför jag mår lite bättre? Är visserligen väldigt trött fortfarande, men tror det mer beror på att jag har ont än på hormonerna som tidigare. Fast kanske inte så konstigt att vara trött när det är en liten människa som växer och frodas där inne, och snor all min mat jag äter. Men det sägs att man ska må ganska så bra nu, vilket jag hoppas. Jag klarade ju av en sväng till andralångdagen i helgen, vilket dock förvärrade mina sammandragningar en del. Men vi hoppas också på att överleva en härlig kväll på ullevi på lördag då bebis ska gå på sin första riktigt stora konsert.

Viktiga saker som händer under denna veckan är att lillan öppnar ögonen och ligger där inne och fladdrar med sina ögonfransar, vilka jag hoppas hon ärvt av min kära make, då han har betydligt längre och fylligare än mig. Dessutom kan hon börja känna smak, men än har hon inte hickat av all stark mat, däremot har jag märkt att hon reagerar lite på kaffe. Men mest att hon sparkar lite mer.

Hur som helst känns det som att jag ska explodera vilken sekund som helst. Men vad ska man göra?!

Spara

Weddingday – snapshots

Oh shit, nu är jag fru. Det ni. Gift med den bästa i hela världen. Men några bilder har jag knappt ännu. Men de kommer, tills dess får ni nöja er med alla snodda snapshots från kvällen. Älskade vänner och familj, fina personalen på Simba – tack som tusan för ett fantastiskt bröllop!

Hade köpt en drömklänning, men magen kom lite i vägen. Så det är tur att vi ska ha en monsterfest nästa år då den kommer passa igen. Denna härliga, enkla klänning hittade jag på H&M, från deras coachella kollektion.

Week 24

Lillan växer så det knakar och hon lever verkligen livet inne i magen. Det är en riktigt mäktig, om än lite alienlik, känsla att känna alla sparkar och knuffar när hon simmar runt. Men det går inte att ta miste på att det är en liten vilde där inne. Hon är inte still mycket, och ibland är det till och med obehagligt. Fast det var väl ingen, utom kanske jag då, som förväntade sig att hon inte skulle bråka med mig och ge mig utmaningar att bita i?

Hur har det gått sedan sist?

Följ länken till min nya blogg för att läsa resten, följ länken .

Vecka 24

Gravid vecka 24

Nu har vi kommit så långt som till vecka 24 av denna graviditeten. Lillan växer så det knakar och hon lever verkligen livet inne i magen. Det är en riktigt mäktig, om än lite alienlik, känsla att känna alla sparkar och knuffar när hon simmar runt. Men det går inte att ta miste på att det är en liten vilde där inne. Hon är inte still mycket, och ibland är det till och med obehagligt. Fast det var väl ingen, utom kanske jag då, som förväntade sig att hon inte skulle bråka med mig och ge mig utmaningar att bita i?

Hur har det gått sedan sist?

Jodå, ett akutbesök på Östra som inte resulterade något mer än att läkaren där tyckte att det var normalt att ha så ont att man ligger och vrider och vänder sig på golvet, och att det bara var att fortsätta leva som vanligt. Vilket jag inte gjort på veckor. Men som tur är var läkaren på MVC mycket vettigare, vi pratade lite och hon ville inte riskera någonting. Detta trots att inget var påverkat ännu och lillan inte visade tecken på att vilja komma ut ännu. Utan att det snarare var min kropp som satsade på det med kraftiga sammandragningar pga överansträngning så har jag blivit lite sjukskriven. Jobbar numer halvtid och kommer att göra det genom mina kritiska veckor. Ifall att, för vi vill ju gärna att hon ska stanna några månader till innan hon väljer att kika ut. Trots att jag ser fram emot att få träffa henne.

Riktigt tråkigt då jag älskar mitt jobb och trivs fantastiskt bra. Men hellre att få vara där lite färre timmar och sedan slippa att något händer så att jag får vara hemma helt.

Vecka 24

Nu är jag så långt gången att jag snart tagit mig genom 60%, det är alltså 115 dagar kvar tills bebis är beräknad. Hon har som jag sa vuxit till sig en del och är nu 28 cm, lika stor som en Chinchilla och väger lite mer än ett halvt kilo. Inte långt kvar nu tills hon lagt på sig till sin födelsevikt. Hon kämpar på med att utveckla sina lungor och har kommit så långt att det finns en chans att hon kan överleva om hon föds nu, en liten chans men ändå. Förstår ni hur stor hon blivit?! Hon reagerar på omvärlden och solljuset som nu kommer, hon gömmer ögonen och vänder sig troligtvis med ryggen mot solen om jag solar. En riktig liten mörkermänniska ännu.

Om man skulle se henne nu så skulle man se hur fantastiskt fin hon är, lite mager kanske, då hon inte lagt på sig fett riktigt än, men ansiktet är helt utvecklat nu.

Gravid vecka 22

Tänk att det känns som det var nyss jag fick säga till Seb att pausa FIFA, att jag fick sätta mig ner bredvid honom och berätta att han skulle bli pappa.

Tänk att jag redan är gravid i vecka 22, mer än halvvägs genom graviditeten, och mycket har verkligen hänt sedan dess. Det har varit oro, och glädje, en del illamående men för det mesta har jag mest bara varit extremt trött och världens sämsta flickvän som inte orkat med någonting.

Och nu, när allt ska bli bättre, nu när vi går in i den bättre fasen av graviditeten då är det dags att börja bråka. Mer om det senare, när jag vet hur allvarligt det är. Men vila och sängliggande är väl ordinationen, vilket är extremt svårt om man gärna vill vara överallt och lätt glömmer att man inte får lov att lyfta, eller röra sig för mycket eller länge.

Men vad händer i graviditeten vecka 22?

​Det är ett litet barn där inne, det mesta är på gång att bli eller är färdigt. Det ska bara växa till sig för än är bebis bara runt 27 cm och bökar runt rejält. I skrivande stund är hon vaken och tränar rejält på vad som sen kommer att bli precis lika energiskt som mig. För denna lilla skiten kan jag säga brås på mig. Hon sparkar och sprattlar så fort jag sitter still eller vilar. Dock känns det inte riktigt ännu på utsidan, men det är också för att min moderkaka sitter i framvägg. Vilket kan dämpa en hel del. Men det är overkligt och riktigt häftigt att känna att hon håller på!

Så det som snuttan har framför sig är att växa till sig rejält och mest sno all min mat för att bli stor och stark, längden ska ju nästan dubblas innan hon dyker upp och vikten ska upp rejält.

Dressing that bump

Det har kommit till den punken nu när nästan alla kläder sitter illa, kroppen har förändrats så mycket att det är svårt att klä sig. Och jag räknade med att alla mina raka kläder skulle sitta som en smäck. Det är klart de sitter hel ok, men de hänger inte lika snyggt som innan.

Problemet är inte att det inte finns kläder, för det finns hur många babydoll och snuttiga kläder som helst för gravida, men vem vill se ut så? Jag är ju fortfarande mig själv och inte en ny människa. Därav tänkte jag slänga upp lite snygg mammainspiration, som inte kräver allt för mycket uppoffring. Så man fortfarande kan vara sig själv och ha bekväma kläder.

Mother to be

Jo så det är dags nu, att ge er svaret på varför jag varit lite frånvarande ett tag. Har verkligen velat blogga, men energin har gått åt till att jobba. Resten av tiden har jag sovit och försummat allt viktigt i livet som min käresta och vännerna, så när det väl funnits en liten uns energi så har jag velat lägga det där.

Men försöker acceptera faktum att det är så, för det är bara under en tid, för i september blir vi föräldrar och det känns helt fantastiskt även fast jag själv inte riktigt kommit in i graviditeten eller accepterat alla förändringar. Men det kommer förhoppningsvis.

Så ska försöka få ordning på tiden och se hur jag löser detta, med att lägga upp energin. Men förhoppningsvis kommer det lite mer uppdateringar snart, kanske inte av den typen ni är vana vid. Men när livet ändras så ändras ju allt!