• Familjeliv,  Okategoriserade

    Cleos förskola ska stänga

    De av er som är från Göteborg, eller som läser GP, har nog sett vad som händer i Partille. Med kort notis fick vi veta att beslut skulle tas kring stängning av våran förskola, Hyggesvägens förskola. En vecka innan beslutet togs fick både vi och pedagoger reda på det. Utfallet blev att våran förskola ska stänga igen hösten 2021.

    Bild: Jonas Lindstedt

    När vi fick mailet, bara sådär om att våran förskola låg i risken för ett stängning blev jag väldigt, väldigt ledsen. För Cleo avgudar sidan pedagoger, hon älskar dem och delar med sig om allt (ibland till min förtret) till dem. Jag tror nästan pedagogerna vet mer om mig än min egen mamma. Och det ser ju jag som någonting positivt. Och det är ju fördelarna med en liten förskola, med fantastiska och engagerade pedagoger som uppenbarligen trivs då det är väldigt liten personalomsättning.

    Det är ju därför vi hade en liten förskola, som Hyggesvägens, i åtanke, eller för min del fanns det inte ens på kartan med en större. För mig är det viktigt att mitt barn känner sig tryggt, känner till området och trivs. Att hon får synas och utvecklas. Hon tycker om kompisarna, vi leker nästan dagligen efter förskolan med varandra då barnen inte vill gå hem. Att jag trivs med förskolan är en bonus, men det kommer väl med en liten att man kan skapa relationer och att det inte är stressigt utan man hinner lära känna föräldrar, pedagoger och andra barn. Det var ju därför vi valde att byta upp oss inom området där vi bor istället för att flytta och byta förskola när vi växte ur våran tvåa.

    Så när Partille kommun pratar om den ekonomiska vinsten med stora förskolor, att man då kan spara in på utrymme och personal blir jag extremt ledsen. Det är framtiden som ska utvecklas där, som ska få synas och barnens arbetsmiljö som blir lidande. Jag vet ju själv hur det är när man är på en plats där det är väldigt, väldigt mycket folk. Har man då den miljön dagligen kan ju det som barn inte kännas tryggt, härligt och mysigt.

    “Tänk på barnen!”

    Man undrar ju också vilken typ av verksamhet som Partille kommun tänker bedriva i lokalen under tiden, eller kommer den bara stå tom?

  • Wellbeing

    Energier

    Välkomna till den lite mer flummiga versionen av mig, Sara. Det är bara att acceptera läget.

    Jag har under den senaste tiden, eller egentligen ganska länge haft en känsla av att vara i obalans. Det är svårt att förklara, men ni vet, när man är lite missunnsam utan att egentligen mena det. Saker har inte gått min väg och mycket har varit fel helt enkelt. Så jag har fått hjälp med att rensa mina energier, att hitta balans och hitta “alignment”. Vad är det ens på svenska?

    Det är inget snack om att ständigt vara positiv och att trycka ner känslor, vissa är bara mer känslosamma än andra. Men att rensa bort det negativa när det kommer, lyssna på det, förstå det och därefter rensa. Att finna en balans där de positiva energierna är de som styr istället för att det är de negativa som gör det. Och jag skojar inte när jag säger vilken påverkan det gjort på mig. Jag har blivit inbjuden till saker jag inte trodde, jag har haft mer harmoni. Mer balans. Och jag mår bättre.

    Jag har hittat vad som ger mig energi, vad som betyder för mig. Och börjat visa tacksamhet för det.

    Tacksamhet

    Det som fyllt mig mer och mer är tacksamhet, tacksamhet för att bo nära naturen. Tacksamheten till min familj. Tacksamheten för de vänner jag har. Tacksamheten för möjligheterna som dyker upp. Ja ni förstår.
    I en värld där mycket negativ energi dras upp, vilket behövs, så känner jag ändå en tacksamhet.

    Och med en fullmåne i skytten kommer också mer känslor att bubbla fram, någonting vi redan märkt i värden den senaste veckan. Saker kommer till ytan. Så det finns lite att arbeta på. Men det är också glädje, lycka och kärlek som kan bubbla fram. För är det någonting denna månen gör är att förstärka känslorna.
    Så är det någonting vi ska ta vara på ikväll är det att ta vara på känslor, och att känna.

  • Cleo

    Drömtjejen har kommit in på ridskola

    Som många av er kanske förstått så älskar min lilltjej hästar något extremt, hon har tjatat över ett år om att få en egen häst. Hon passade på att rida på alla ställen man fick, ni vet de där turerna i Slottskogen och så.

    Minischettis på Lilla Ponnystallet som vi hann prova på en gång innan det Coronastängde.

    Jag förklarade att först får man gå i ridskola, så då var det prio. Och hon glömde inte det. Det började tjatas om när hon skulle få rida på “sina” hästar i Partille. Men vi hittade knatteskoj på Nääs och har därefter ridit lite då och då, när vi fått plats.

    I Partille är ridskola från 4-år. Men Lillan ska faktiskt börja redan nu. Hon har ju lite erfarenhet nu, och älskar redan att trava och “hoppa”. Och vi är så glada! Att kunna gå till ridningen är ju underbart, visserligen väldigt tidigt på lördagar. Men vad gör man inte?

    Första, lite bråkiga (mot mig) drömhästen, Louisa.

    Så idag är kanske sista gången i Nääs, och imorgon börjar vi rida på Partille ridklubb. Livet!

  • Familjeliv

    3 veckor

    Vid ett av mina favoritställen, vid Maderna.

    Det är ett speciellt år, vabbruari kom senare, eller förlängdes kanske för många. Själv har jag legat hemma med luftvägs/lunginfektion, som sedan min dotter fick. Och jag är så lyckligt lottad att jag kunnat kombinera hemmajobb med vabb och sjukskrivning för att inte gå en månad utan full lön.

    Jag är också väldigt tacksam att i denna tiden bo så nära skog och vatten, att vi kan lämna hemmet och att vi trots allt vara friska nog att orka ta oss ut och njuta, äta matsäck i ett vinskjul. Man får uppskatta det som är nära, det som finns här. För är det någonting vi kan enas om i all denna hemskhet är det väl att vi måste samverka mer med naturen och ta vara på vad den har att ge. För då ger den oss tillbaka.

  • Familjeliv,  Okategoriserade

    Duplo Modulärt lekhus

    I samarbete med Lego Duplo har Cleo i två omgångar fått hem nyheter från Lego Duplo.

    Ett helt hem för familjen

    Vi börjar helt enkelt med det senaste, då i till Cleos stora lycka fick hem ett helt modulärt hus, som vi snabbt byggde upp efter hennes val på bilden. Hon hjälpte till att bygga och styla, bestämde vart saker skulle stå och lät alla sina andra “Legogubbar” flytta in. Med sig fick de ta alla djuren och hästarna från tidigare ägor och snabbt blev det ett storhushåll.

    Visst är färgerna på huset, den pastelliga och lite mjukare färgskalan, fantastisk? Det är nya färger för våren, och det passar oss så himla bra. Det blir mycket lättare att låta huset och duplokreationerna stå framme när de inte har de där typiskt skrikiga Legofärgerna. I alla fall för oss.

    Men det viktigaste är såklart hennes lyckliga blick, när hon får leva ut familjelivet med mammor, pappor och massor av älsklingar. Med djur och mat och allt som hör till. När hon får öva upp både kommunikation, fantasi och kreativitet.

    Just nu pågår mycket diskussioner, mycket nattningar och lek med duplohästarna. Det ska ridas, matas och ryktas. Men också tas om hand av alla barnen, som behöver mat, vård och kärlek. Vilken dröm för en legoälskade tjej som min dotter!

  • Familjeliv

    Avtäckning av Nks Julskyltning

    Förra veckan, faktiskt för en hel vecka sen var vi bjudna på en helt supermysig frukost på NK. Deras årliga avtäckning av deras julskyltning. Och självklart ville jag och Cleo gå.

    En del av NKs julskyltning och en väldigt beundrande tjej.

    Minns när jag var liten och gick förbi skyltningen, vilken magi det var. Vad fantastiskt fint. Och det var precis den lyckan jag såg i Cleos ögon när hon fick se den, hon ville inte gå därifrån. Hon ville titta noga i varje fönster. Om och om igen. Och det fick hon.

    Jultomten kom på besök

    Tomten/Dumledore och alla hans nissar

    Även fast Cleo skrek “Åh, Harry Potter!” när tomten kom fick hon ändå lämnat sin önskelista och prata lite med honom. Hon fick pyssla och äta lussebulle till frukost. Fick obegränsat med peparkakor och bara njöt. Lyssnade på berättelser om resor till rymden och busade runt inne på Swedish Taste.

    Härligt god frukost från Swedish Taste

    Själv njöt jag av en god avokadomacka, härlig äppelmust och gott kaffe medan jag vakade över min rastlösa tjej och väntade in att vi skulle gå ut och se på den vackra skyltningen. En väldigt bra söndagsmorgon och är mycket tacksam över att vi fick vara med. ‘

    Julpyssel
    Lite av den fantastiska frukosten
  • Andning och meditation

    Breathwork med Michelle Baker

    Å herre gud! Det är så jag skulle kunna beskriva det, sammanfatta det och samtidigt inte ens kunna uttrycka det tillräckligt. Samtidigt vill jag berätta för er om upplevelsen. Om känslorna. Om allt.

    Yogayama hade för ett tag sedan bjudit in Michelle Baker till att hålla en klass i breathwork. Och jag och Belinda bokade upp oss. Jag het oviss om vad det egentligen var, väldigt öppen men samtidigt lite nervös. Vad gav jag mig in på?

    Så vad är breathwork

    Jag är inte alls personen att berätta, men det kommer jag göra ändå. Det handlar om att kontrollera sin andning, att andas i ett speciellt mönster. Ganska olika beroende på lära verkar det som. Det handlar om att skapa medvetenhet för sina känslor, och att känna. Väldigt mycket känna.

    Det är lite som att genom att andas i ett visst mönster och kontrollera andningen så är fokuset på att släppa kontrollen, tvetydigt? Kanske. Men det fungerar. Det handlar mycket om att andas på riktigt, djupt ner i magen och nästan tvinga fram de där känslorna vi låst inne.

    Min upplevelse av breathwork

    Det gick väldigt, väldigt snabbt för mig. Efter bara några andetag så började känslorna komma. Men jag fick också fysiska effekter snabbt. Jag fick sammandragningar, kraftiga sådana och med det nästan panik. Jag fick känslan av att en förlossning drog igång. Läskigt eller hur? Men jag kämpade på, tog mig igenom det, smärtan (inte i närheten av förlossning men ändå smärta) med hjälp av andningen och sedan bara försvann det. Jag blev tung, kändes som jag inte kunde lyfta mina armar och ben. Så tung. Och lugn. Folk omkring mig skrek, grät och skrattade. Jag var bara lugn. Fick en utomkroppslig upplevelse och glömde nästan andas. Kunde inte alls följa med i mantrana, i skratten och skriken som vi uppmanades att göra. För jag var i sådan harmoni.

    Efteråt kunde jag knappt sluta skratta, fnittrade och hade mig. Samtidigt som jag var så mjuk och lätt. Hade en sådan upplevelse att jag bara vill göra det igen, utforska andningen mer och se vad den kan ge mig. Jag blev hooked av lugnet, av kärleken och livet.

    Så mitt råd till er är att om ni någon gång får möjligheten att testa, var öppna, gör det och gå in för det. Vad är det värsta som kan hända? Väg det mot det bästa. Och ännu viktigare, får ni möjligheten att göra det med Michelle. Gör det. Tveka inte en enda sekund.

  • Okategoriserade

    Namasté

    Jag har knappt öppnat datorn mer än för att planera inköpslistor. Har varit avstängd från allt. Jag har fått jobb, anpassar mig till livet som heltidsanställd och att få pusslet att gå ihop. Vill inte ge er några löften. Vill inte ens försöka.

    Men jag vill skicka kärlek till er som fortfarande väntar, som går in och kollar. Jag ser att ni är några. Jag planerar en 2.0. Men det ska finnas tid och plats. Jag vill fota, jag vill yoga, jag vill se världen med Cleo. Men vi får se när det kommer och sker.

    Men tills dess.. Min själ hedrar din själ.

  • Okategoriserade

    En månad sedan

    Ni vet alla de gånger man säger att man ska återvända? Livet stannar inte, inspirationen dör ibland. Jag fotar, drömmer, lever och låter bara livet gå. Jag får ny inspiration, men den kommer inte hit än. Så jag håller er uppdaterade väldigt mycket då och då. Jag låter det vara så. Ett tag till. Se det som en paus, med lite fina glimtar. Tills jag hittat vad jag brinner för igen.

  • Vardag

    Mycket har hänt

    Ja det har det verkligen, ni vet. jag har faktiskt slutat på jobbet. Helt utan att ha något nytt. Jag tror det kommer lösa sig. Livet kommer bli bra. Jag vet bara inte vad som händer, och det är lite okänt för mig. Jag vill ju planera och hålla koll.

    Förra veckan hade Colors premiär, på Nef igen. Livet, drömmen. Tog en sväng dit med Emilia. Det blev vin, goda drinkar och tequila som på den gamla goda tiden. Och massor av kärlek.

    Pic by Rebecka Bjurmell